Begravning..
Imorn är ingen dag jag ser fram emot.. Alls... Jag vill egentligen inte änns gå dit, men hade kännt mig skyldig om jag lät bli, Jag gör de för dig Jennifer, för att jag saknar dig och för att på något sätt få ett svar. Jag vill bara förstå att du har de bra, men jag fattar fortfarande inte varför.. är de någon som gör de egentligen..
Ibland blir jag så arg på dig Jennifer, så arg att jag bara kokar.. Men den ilskan håller inte många sekunder, du var ju våran Barbie, jag vill inte börja älta igen, men jag saknar dig så himla mycket, att de gör ont. Älskar ju dig!
Jag kan inte sova om nätterna längre, ljuset, de mörka hemska ljuset jag aldrig ville se har börjat gå upp. Du är borta. Herregud du är borta. Jag fattar inte. Kommer jag någonsin fatta? Hmm.. Hur ska man kunna ta farväl av en vän man kännt 3½ år, som man egentligen borde kunna känna 70 år till... 70 ÅR!!! Livet är inte rättvist, de va Carina en helt underbar människa, och nu du.. Vem är de nästa gång? Jag vill inte veta.. Jag är omringad av underbara människor, ska dom bara poppa bort en efter en nu, eller vad är tanken? Är de ett mönster? Ska man lära sig något av de här? Är de isåfall värt de? FAAAAAAAAAAAAN. Kunde man gjort något liksom?
Igår var Tim och hälsade på Jennifer.. Fast de va inte Jennifer, hon är någon annanstans nu. En plats vi inte förstår oss på ännu, men han fick hälsa på hennes skal. Jag hade också velat göra de. Men fy sjutton för o våga, alla mardrömmar jag fått efteråt hade ju inte änns hjälpt med terapi.. Ne fy, jag beundrar honom som gjorde de. Jag vill vara stark, jag vill våga, jag vill orka klara detta. Men de gör jag inte. När tar smärtan slut? Jag har mina vänner som stöttar, och världens bästa mamma, men så fort jag är ensam, då händer de ngt. Jag inbillar mig se henne här och där. Eller inbillar man sig verkligen, de är en sån stark känsla som säger kolla åt höger, kolla åt höger, kolla åt höger, så kollar man, o så ba vafan? snabbt tillbaka en bit med blicken, var de Jennifer som stod där? De kan vara vart som helst, mest i hagarna, Miraldis sommarhage flest ggr, är de hon? Jag tror de.. Jag vill tro de och jag gör de. På något vis känns de bra. Vad som inte känns bra är att ha förlorat någon såhär.. De händer bara på film, eller i bok. Inte i verkliga livet eller hur? Hon kommer vakna snart eller? Sånt går genom huvet hela tiden.. Jag hatar de. För jag vet att de inte är sant, sanningen är att hon är död. Men hennes själ finns lite här o där när den eller ja..Hon känner för de, men mest är hon med miraldi, hon är ofta och kollar på träningarna också, de är skönt att hon fortfarande gillar gymkhanan. Såklart hon gör men jag menar att hon fortfarande är intresserad, sen vill hon väl kolla till oss andra också, så vi mår bra. Hon var ju sån, andra i första rummet. Hur som helst. Jag saknar henne redan, och de är först imorn vi ska säga Hejdå. Jag vill inte säga Hej då, jag kommer säga, vi ses, Barbie <3
Nu till de lite roligare, Jag o peppe ska träna imornkväll, whoppi :D
Nattis ska träna polo, yey! Hon o polo kommer bli oslagbara hehe! Bäst helt enkelt :)
Nu ska jag va social mot Josefin, pusspuss på er sötnosar <3
Jennifer Erlandsson Cooper, Miraldi, gymkhana. De var lycka! <3
Ibland blir jag så arg på dig Jennifer, så arg att jag bara kokar.. Men den ilskan håller inte många sekunder, du var ju våran Barbie, jag vill inte börja älta igen, men jag saknar dig så himla mycket, att de gör ont. Älskar ju dig!
Jag kan inte sova om nätterna längre, ljuset, de mörka hemska ljuset jag aldrig ville se har börjat gå upp. Du är borta. Herregud du är borta. Jag fattar inte. Kommer jag någonsin fatta? Hmm.. Hur ska man kunna ta farväl av en vän man kännt 3½ år, som man egentligen borde kunna känna 70 år till... 70 ÅR!!! Livet är inte rättvist, de va Carina en helt underbar människa, och nu du.. Vem är de nästa gång? Jag vill inte veta.. Jag är omringad av underbara människor, ska dom bara poppa bort en efter en nu, eller vad är tanken? Är de ett mönster? Ska man lära sig något av de här? Är de isåfall värt de? FAAAAAAAAAAAAN. Kunde man gjort något liksom?
Igår var Tim och hälsade på Jennifer.. Fast de va inte Jennifer, hon är någon annanstans nu. En plats vi inte förstår oss på ännu, men han fick hälsa på hennes skal. Jag hade också velat göra de. Men fy sjutton för o våga, alla mardrömmar jag fått efteråt hade ju inte änns hjälpt med terapi.. Ne fy, jag beundrar honom som gjorde de. Jag vill vara stark, jag vill våga, jag vill orka klara detta. Men de gör jag inte. När tar smärtan slut? Jag har mina vänner som stöttar, och världens bästa mamma, men så fort jag är ensam, då händer de ngt. Jag inbillar mig se henne här och där. Eller inbillar man sig verkligen, de är en sån stark känsla som säger kolla åt höger, kolla åt höger, kolla åt höger, så kollar man, o så ba vafan? snabbt tillbaka en bit med blicken, var de Jennifer som stod där? De kan vara vart som helst, mest i hagarna, Miraldis sommarhage flest ggr, är de hon? Jag tror de.. Jag vill tro de och jag gör de. På något vis känns de bra. Vad som inte känns bra är att ha förlorat någon såhär.. De händer bara på film, eller i bok. Inte i verkliga livet eller hur? Hon kommer vakna snart eller? Sånt går genom huvet hela tiden.. Jag hatar de. För jag vet att de inte är sant, sanningen är att hon är död. Men hennes själ finns lite här o där när den eller ja..Hon känner för de, men mest är hon med miraldi, hon är ofta och kollar på träningarna också, de är skönt att hon fortfarande gillar gymkhanan. Såklart hon gör men jag menar att hon fortfarande är intresserad, sen vill hon väl kolla till oss andra också, så vi mår bra. Hon var ju sån, andra i första rummet. Hur som helst. Jag saknar henne redan, och de är först imorn vi ska säga Hejdå. Jag vill inte säga Hej då, jag kommer säga, vi ses, Barbie <3
Nu till de lite roligare, Jag o peppe ska träna imornkväll, whoppi :D
Nattis ska träna polo, yey! Hon o polo kommer bli oslagbara hehe! Bäst helt enkelt :)
Nu ska jag va social mot Josefin, pusspuss på er sötnosar <3
Jennifer Erlandsson Cooper, Miraldi, gymkhana. De var lycka! <3
Kommentarer
Trackback
